Ytbehandling av självgängande skruvar: De flesta självgängande skruvar är belagda med galvaniserat fosfat eller zinkfosfat. Kadmiumplätering används sällan på grund av dess höga kostnad och toxicitet. Om utseendet är viktigt kan nickel- eller kromplätering väljas.
En är, utseendet på bortskaffandet kommer inte bara att öka skalan (t.ex. minskad kavitet, etc.) och inte gillar utseendet på bortskaffandet kommer att påverka vridmomentet, dra åt omfattningen, kopplingen mellan styrkan, så när man gör experiment att vara betygsatt enligt galvanisering, Det finns olika regler för kadmiumplätering eller fosfatavfall. Vid testning av tillämplig tapphålsdiameter måste skruvarna som används vara skruvar med samma utseende.
Den andra är höghårdheten, småskaliga självgängande skruvar misslyckas ofta vid användning på grund av väteförsprödning. Självgängande skruvar för att hacka sig in i järn får inte kasseras för uppkolning. Efter uppkolning kommer kassering att ge hög hårdhet och hög kolhalt innehåll, när denna situation kommer att göra pläterings- eller betningsangrepp och bortskaffande av väteförsprödning.
Väteförsprödningstest: Väteförsprödningstestet är huvudsakligen för att testa om den självgängande skruven har kvarvarande väte i skruvarrangemanget och om den kommer att spröda den självgängande skruven. (Generellt inträffar inte försprödningen på ett tag, och måste ges den enda synliga spänningen) plätering eller beklädnad av skruvarna bör laddas enligt tabell3testregler som järn och stål i den plana brickan,lageryta normativ planbricka under skruvhuvudet utmärkande huvudtyp, försänkta typ (ovala) skruvar använder en matchande avfasad stålplåt. Tjockleken på den plana brickan eller distansstycket installerad på huvudets nedre lageryta bör kunna passa den maximala ogiltiga tandlängden på skruven.
