Ytbehandling av självgängande skruvar : De flesta självgängande skruvar är belagda med galvaniserad eller zinkfosfat. Kadmiumplätering används sällan på grund av dess höga kostnad och toxicitet. Om utseendet är viktigt kan nickel- eller kromplätering väljas.
En är, utseendet på bortskaffandet kommer inte bara att öka skalan (t.ex. minskad hålighet, etc.) och inte gillar utseendet på bortskaffande kommer att påverka vridmomentet, dra åt utsträckning, kopplingen mellan styrkan, så när du gör experiment för att vara poängsatt enligt galvanisering , Det finns olika regler för kadmiumplätering eller fosfatavfall. Vid testning av tillämplig tapphålsdiameter måste skruvarna som används vara skruvar med samma utseende.
Den andra är att småskaliga självgängande skruvar med hög hårdhet ofta misslyckas vid användning på grund av väteförsprödning. Självgängande skruvar för att hacka i järn, ska inte kasseras för kolning. Efter uppkolning kommer kassering att producera hög hårdhet och hög kolhalt, när denna situation kommer att orsaka pläterings- eller betningsangrepp och väteförsprödning.
Väteförsprödningstest: Väteförsprödningstestet är främst för att testa om den självgängande skruven har kvarvarande väte i skruvarrangemanget och om den kommer att spröda den självgängande skruven. (Generellt inträffar inte försprödningen på ett tag, och måste ges den enda synliga spänningen) plätering eller beklädnad av skruvarna ska laddas enligt tabell 3 testregler som järn och stål i den plana brickan, lageryta normativ platt bricka under skruvhuvudet utmärkande huvudtyp , försänkta typ (ovala) skruvar använder en matchande avfasad stålplåt. Tjockleken på den plana brickan eller distansstycket installerad på huvudets nedre lageryta bör kunna passa skruvens maximala ogiltiga kugglängd.
