Prestandagraden för bultar som används för anslutning av stålkonstruktioner är 3,6, 4,6, 4,8, 5,6, 6,8, 8,8, 9,8, 10,9, 12,9 och så vidare. Bultar av klass 8,8 och högre är gjorda av lågkollegerat stål eller medelkolstål och värmebehandlade (härdade, härdade), som vanligtvis kallas höghållfasta bultar och resten kallas vanligtvis vanliga bultar. Bultprestandamärkningen består av två delar, som representerar det nominella draghållfasthetsvärdet respektive bultmaterialets bucklingsförhållande.
Till exempel betyder en bult i prestandaklass 4.6:
Den nominella draghållfastheten för bultmaterial är upp till 400MPa; Hållfasthetsförhållandet för bultmaterial är 0.6; Den nominella sträckgränsen för bultmaterialet är 400×0.6=240MPa. Prestandagrad 10,9 höghållfast bult, dess material efter värmebehandling, kan nå: den nominella draghållfastheten för bultmaterial upp till 1000 MPa; Hållfasthetsförhållandet för bultmaterial är 0,9; Den nominella sträckgränsen för bultmaterial är 1000×0.9=900MPa. Innebörden av bultprestanda är en internationell standard. Bultar av samma prestandagrad, oavsett skillnaden mellan deras material och ursprung, har samma prestanda, och endast prestandagraden kan väljas i designen.
Hållfasthetsklasserna 8.8 och 10.9 hänvisar till skjuvspänningsbeständigheten för bultarna 8.8GPa och 10.9GPa.
8.8 Nominell draghållfasthet 800N/MM2; Nominell sträckgräns 640N/MM2.
I allmänhet används "XY" för att representera bultens hållfasthet,X*100= bultens draghållfasthet,X*100*(Y/10)= bultens sträckgräns ( eftersom enligt etiketten: sträckgräns/draghållfasthet =Y/10)
Såsom :4,8, då är bultens draghållfasthet :400 MPa; Sträckgränsen är 400*8/10=320MPa.
Dessutom: bultar i rostfritt stål är vanligtvis märkta som A4-70,A2-70, vilket betyder en annan tolkning.
